Den sibiriska katten

Den sibiriska katten är en storvuxen katt av samma typ som norsk skogkatt och maine coon med sitt ursprung i Ryssland. Hanar väger normalt mellan 6 - 10 kg, honor 3,5 – 5 kg. Likt många stora kattraser utvecklas den långsamt och är inte helt fullvuxen förrän vid 5 års ålder. Den sibiriska katten klassas som semilånghårig och ska ha en välutvecklad krage och svans, hårtofsar mellan tårna och god öronbehåring (lodjurstofsar). Pälsen består av en tät underpäls med längre täckhår som är vattenavstötande och känns något sträva vid beröring.Alla färger och vita tecken är tillåtna av FIFe och de nordiska independentklubbarna utom maskade, choklad- och lilafärgade. Det finns dock en maskad variant, neva maskquerade, som är godkänd.

Den sibiriska katten är intelligent, kärleksfull och tillgiven och är mycket fäst vid sin ägare. Alla sibirier har såklart sin egen personlighet! Den är en mycket social, lekfull och livlig katt och den älskar barn. Kattens sätt att jama låter inte som vi är vana vid, den liksom ”kvittrar” men den har också en förmåga att morra likt en hund om den blir arg. Många tycker att den är väldigt lik en hund. Detta beror förmodligen bland annat på att den sibiriska katten är mycket människokär och gärna följer sin ägare överallt. Den vill vara med och är mycket nyfiken. I övrigt är det en aktiv katt som är mycket läraktig. Det är inte ovanligt att sibiriska katter kan öppna dörrar, apportera eller gå i koppel om den tränas för det. I Ryssland används den ofta som cirkuskatt.Katten finns i Ryssland bland annat i Sankt Petersburg-området, och de västeuropeiska sibiriska katterna härstammar därifrån. Den sibiriska katten blev godkänd som ras i FIFe 1998, och år 2000 importerades de första sibiriska katterna till Sverige.

Det finns många ägare till sibiriska katter som vittnar om att rasen har en förkärlek för vatten. De leker gärna nära eller i vatten och dricker ofta direkt från kranen hemma. Sibiren är också en duktig klättrare och hoppare varför ett klätterträd hemma är bra.